Långsjöbergets naturreservat

Det utgörs av Långsjöbergets norra del, från Långsjön i väster, upp på hällmarkstopparna och ner i lägre områden i norr och öster. Det är mest granskog men det finns också gamla tallar och gamla grova aspar. Många tallar är upp emot 200 år. Skogen är rik på hänglavar och det finns också andra typer av lavar varav flera rödlistade.

På hällmarkerna växer en gles tallskog. Vissa ställen har mycket block med gott om små mossklädda stenblock.

I västsluttningen ner mot Långsjön är skogen mycket grov och hög. Där växer blommor som harsyra, ekorrbär och stora ormbunkar. I reservatets sydvästra hörn vid Långsjöns utlopp brukar bävern bygga sin hydda.

Långsjöberget har under lång tid nyttjats av människan för jord- och skogsbruk. Området koloniserades först omkring 1850 och utgjorde den sista vågen av så kallad nyodling. Långsjöbergets skogar har nyttjats extensivt, främst för bete och husbehovsvirke. Det har också brutits stubbar för tjärbränning och enligt uppgift ska det finnas en gammal tjärdal i sluttningen mot Långsjön.

I det nordöstra hörnet, ner mot Långsjön finns även spår av tegdiken. Här har marken varit uppodlad och betad ända in på 1960-talet. Uppe på Långsjöbergets topp bröts det sten i slutet av 1800-talet. Stenarna användes bland annat till husgrunder och broar i omgivningarna.